soofiiemoolin

Yees, känns som mitt liv faller samman ibland, så mycket man vill göra så mycket man BÖR göra, saker man gör, saker man inte gör osv osv osv.
Känns som att jag just nu bara mest ska behöva ha dåligt samvete för något jag gör och inte gör! Menar ska jag ha dåligt samvete för att jag åkte till Linköping för att komma bort från Göteborg, hälsa på min kusin. Sen få chansen att vara med i ett prövande projekt med ett antal duktiga dansare, att JAG skulle få chansen att göra danser för dem och träna osv. Att vi sen ansågs så duktiga att vi skulle få se andra dansa och själva då sätta ihop en dansuppvisning med en viss del sponsring men ändå allt gör vi själva och det mesta fixar vi, även om vi har som en slags chef som får stora vinsten och vi får våra små senare efter själva uppvisningen men åter till mitt samvete. Jag åkte från Göteborg, uppriven, ensam och sökande efter något nytt. Och visst man kanske inte ska tro sig hitta det i Linköping. Men nu blev det så, och jag har fan trivts här även om jag längtar hem som en jävla tok alltså. Men inte då fan ska jag ha dåligt samvete för att Linköping är där jag är nu, menar om ni skulle tänka ah jag vill plugga ett tag och den linje ni vill plugga ligger i en  annan stad klart ni anpassar er och bosätter er där ett tag tills det är klart. Så varför ska jag behöva be om ursäkt för att jag inte kommer hem!?! Menar jag bor i Göteborg jaaa, men inte just nu och kan ni förstå det!?
Sen att dansen är mitt liv, det kretsar kring det. Helt klart man ska kunna kombinera det med annat, men just nu så här nära uppvisningarna ni förstår inte. Jag måste vara fokuserad, inte för att andra säger det utan för min skull. Jag har satsat så hårt på detta, och vill att detta ska vara mitt lilla genombrott, att någon ser mig och tänker ah henne har vi ett jobb/uppdrag till inom dans med! Så ja när jag åkte till Linköping, åkte jag med inga förhoppningar och inga saker bakom mig osv. Sen kommer jag hit får en chans och jag har total fokus på dansen, och tänkt att ha det. Men så kan de hända att man har tur och hitta någon man gillar och vill träffa, och jag skulle inte vilja ångra det men jag är så nära och visst man kan säkert kombinera ihop båda på ett eller annat sätt. Men inte så jag gör, och menar alla ni som tjatar på mig där hemma. Ni vet vad dansen betyder för mig och ändå så fortsätter ni, menar jag kommer komma hem efter detta. Det är ju snart slut, så låt mig få vara fokuserad nu och få ett bra avslut på det hela! Menar inte att ni o fokuserar mig men ja ni borde förstå helt enkelt utan att jag ska behöva förklara mig hela tiden. Menar gillar ni/du mig så förstår ni, och pressar mig inte.. Menar jag kommer komma hem snart, även om jag sagt det ett tag. Men har man "flyttat" så är det så... Låt mig få andas tack.

Jag vet att jag är utan mobil och man inte kan nå mig, men ska jag vara ärlig är det emellan åt jäkligt skönt!! Även om jag saknar att bara ringa och snacka och skicka sms. Men jag fixart när jag har råd och skaffa mig en bra mobil med abonnemang. Menar man dör inte för man är utan mobil ett tag.. Jag ska men jag gör det när jag har råd och sluta tjata nu annars kan ni glömma att ni får mitt nummer sen. Och menar mina polare ni borde förstå, jag saknar att snacka med er med, men nu är det så här så acceptera eller skit it!
Jag ska när jag kan och är det så att det tar en liten tid så låt de göra de. Jag finns fan kvar jag ska ingenstans så orka tjata på mig. Mitt huvud känns som vulkanen i Island, den sprängs med saker som jag mår dåligt över, som jag har dåligt samvete över som som som jag orkar helt enkelt inte.

Låt mig få njuta av att jag snart ska visa upp vad jag kan inom dans och när det nu än blir, så ska ni vara förstående och kunna vänta på mig, jag hoppas du kan det iaf! Menar visst man är ivrig jag är ivrig att träffa alla er mina pluttisar och dig, men allt finns kvar även om man vill JUST NU! Men allt blir inte alltid som man vill så då får man lära sig att acceptera de eller skita i det. Och väljer man de sista, ja då är ni/du inte värd min tid.. Då är vi inte menade för varandra eller för att kunna umgås.